Syrror på vift

17/1 - Nursing home part 2

Hej! Idag mötte vi upp två nya studenter vid 08.20 för att åka tillbaka till samma nursing home som vi var på igår. Dessa två tjejerna var mycket mer öppna och sociala samt bättre på engelska. Fick även träffa en ny lärare, lika trevlig hon. 

Vi var aningen fundersamma varför vi skulle tillbaka till samma äldreboende idag eftersom vi bara skulle observera, vilket vi gjorde igår. Däremot fick vi se lite mer idag hur vårdpersonalen arbetar. En sak vi reagerade på idag var hur de såg på integriteten hos vårdtagarna. Vi nio studenter som blev inbjudna gick i en stor grupp tillsammans med läraren och de två studenterna. Det märks att kulturen är annorlunda på så sätt eftersom vi gick omkring 11 personer på avdelningen bland alla vårdtagarna. Det märktes att vissa av dom som bodde där blev stressade av så mycket människor, kanske ännu mer när vi inte kan kommunicera med dom. På demensavdelningen pratade vårdtagarna med oss på mandarin men vi svarade på svenska, hahah. Tur att man ändå kommer en bit med teckenspråk och kroppsspråk. 

Vi fick även vara med när en undersköterska la en patient som var halvsides förlamad för att vila. Detta gjorde hon på egen hand utan hjälpmedel så som lift, för det har dom inga där. Vi undrar hur hennes rygg ska må om några år. Undersköterskan vi observerade var helt fantastisk med sina patienter. Det märks att människorna är väldigt kärleksfulla mot varandra och vill visa omtanke samt närhet. Istället för inkontinensskydd fick vi se att dom knöt en plastpåse runt penis för att samla upp urinen. Alla reagerade på denna lösningen. 

Vid lunchtid tog läraren och studenterna med oss till ett shoppingcenter för att äta lunch, supermysigt. Vidare för att strosa runt i en helt fantastisk park fullt av fina byggnader. Efter det begav vi oss hemåt och nu sitter vi här på KFC för att ladda upp alla inlägg som nyss kom upp. Tur vi skrivit under dagarna så vi minns allt vi gjort, det är så mycket intryck.

Nu ska vi gå för att handla lite och sedan äta middag. Efter det blir det i säng, upp imorgon igen då alla grupperna har olika saker på schemat. 

 

Utanför shoppingcentret där vi ska spendera alla våra CSN-pengar.

En del av universitetsområdet

I parken

16/1 - Nursing home

Ny dag, nya möjligheter. De två studenterna mötte upp oss vid 08.40 för att vägleda oss till universitet. Fick träffa två trevliga lärare, Lily och Simone. Fick till oss information och schema inför kommande veckor. Vi fick även reda på att alla studenter har lov till 19/2 så både skola och bibliotek kommer hållas stängt under vår visit här. Efter det ordnande vi med kinesiska simkort till våra telefoner. Tur att vi har studenterna som hjälper oss som iallafall kan prata lite engelska. 

 

Efter lunch tog vi bussen till ett nursing home, vilket motsvarar ett äldreboende. Där blev vi guidade runt. Det var uppdelat i tre våningar där det på våning 1 bodde personer som klarade sig hyfsat bra. Våning 2 var en demensavdelning. 3:e våningen var storke- och hjärnskada. Något vi reagerade på var att det endast var en vårdgivare på varje avdelning, som hade 16 patienter för tillfället. Vårdtagarna delade även rum med omkring 5-6 personer. Här fungerar det även som så att de har olika personer som ansvarar för olika delar, exempelvis en för mat, en för mediciner osv. Vi har aldrig sett någon äldre person som inte kan sköta sin ADL på egen hand ute på gatorna. Inte heller någon funktionshindrad person och vi förstår det som att man här gömmer dessa personer. Det var mycket intryck. Slutligen var kineserna imponerade över att Alexander likar Legolas. ”You look like this man” sa läraren och höll fram en bild på telefonen. 

 

 

Trots alla omständigheter så trivs vi väldigt bra. Vi har fått hyfsad ordning på rummen. Alla har fått el, vissa värme och andra varmvatten. Skönt. Det enda vi saknar nu är att det wifi vi köpte idag ska fungera, men det verkar vi inte ha någon lycka med. Vi har väldigt roligt och trivs bra tillsammans. Den här resan kommer bli en upplevelse för livet. 

 

 

 

I väntan på att få kinesiska simkort

 

Universitetsbiblioteket

15/1 På resande fot mot Wenzhou

Biiiiip, biiiiip, biiiiiip. 08.30 ringer larmet. Upp igen. Jetlag? Är vi bakis? Har vi blivit överkörda av en lastbil? Ingen vet. Sliten är bara förnamnet. Ringa Roy igen för skjuts till flygplatsen för att ta planet mot Wenzhou. Försenat, surprise. 

 

Väl framme i Wenzhou mötte två blyga tjejer upp oss på flygplatsen som knappt vågade titta på oss. In i en buss som guppade iväg, bokstavligen. Flög hit och dit, upp och ner, men kul var det. 

 

 

Äntligen framme där vi skulle få stadga oss. ”Jag längtar tills jag ska få hänga upp mina kläder och rada upp mina produkter” sa flera av oss på resan dit. Men icke. Rummen såg ut som hej kom och hjälp mig. Smuts överallt, spindelnät, bajs i toan, grus i handfat samt dusch. Det värsta av allt; kryp. ”Är det vägglöss?? Säg att det inte är vägglöss! Det kliar överallt!”. Ta oss härifrån var allas tanke. Raka vägen till ett supermarket för att inhandla allt som kunde tänkas behövas för att få bukt med rummen. Inte heller fanns det värme, varmvatten, el eller wifi. Nåväl, vi har iallafall balkong och supersköna täcken.

 

 

Kaffe dricker dom inte mycket här i Kina. Här blev det kaffe på flygplatsen vilket var behövligt.

 

Utsikten från balkongen på rummen. 

 

Såhär ser ett av rummen ut efter att ha skrubbat bort all skit. 

 

Ida och Felizias rum har husdjur :) 

 

Läsbart

 

Campuset vi bor på, på 8:e våningen av 18 har vi våra rum. 

14/1 Beijing

Hej! Just nu sitter vi på KFC i Wenzhou och har äntligen fått tillgång till wifi. Vi har inte haft wifi sedan vi lämnade Beijing men har under tiden summerat för att kunna publicera på bloggish. 

 

14/1 var planen att tillbringa dagen på Kinesiska muren. Efter senaste inlägget vandrade vi bort mot våra taxibilar som väntade på oss. Det visade sig att Anes kompis Amanda befann sig i Beijing som fick guida oss lite. Amanda hade en kontakt som gav oss numret till Roy, som fick bli vår privatchaffis/guide. När vi kom fram till bilarna var det en sådan lättnad att få möta någon som pratar engelska. Äntligen någon som vill kommunicera med oss. Det är nämligen så att kineserna antingen står och glor på oss som om vi vore kända. Ida ser dom på som om hon vore självaste Beyonce med tanke på hennes blonda hår och blåa ögon. Smygfotar gör dom också rätt frekvent. Eller svarar dom bara på kinesiska när man frågar något, dom förstår inte ens om vi säger ”english?”.

 

Det tog en och en halv timme att komma från Beijing ut till muren (eller bron som vi alla råkade säga hela dagen). För att ta oss upp till muren längs bergtoppen fick vi först åka buss följt av linbana. Med klarblå himmel och strålande sol var utsikten helt fantastisk. Vi har aldrig upplevt något liknande. Det går inte att beskriva känslan när vi faktiskt stod på den där muren. ”Tänk att vi faktiskt är i Kina, på muren” sa vi flera gånger om. Bilderna får tala för sig själva. 

 

Vi fick höra att muren var 1000 mil lång, varav vi gick 880 meter av den. Det var som ett träningspass, upp och ner längs bergtopparna och trappstegen var antingen jättelåga eller väldigt höga. Vi befann oss på muren hela dagen. Helt underbar dag. 

 

Efter visiten på muren var alla hungriga och behövde få i oss mat, snabbt. Det fick bli vårrullar. Vilket vi skulle få ångra. FY SATAN vad äckligt det var. Dom såg så fina ut att titta på men fyllningen var något av det vidrigaste. Det såg ut som bajs och vi mår illa bara av tanken på dom där vårrullarna nu. 

 

Väl hemma svirade vi om och drog ut på restaurangjakt, vilket inte är det lättaste här. Vi bor i gamla delen av Beijing som är som en helt annan värld i jämförelse med Sverige. Gata upp och gata ner hittade vi en mysig restaurang. När vi kom in doftade det gudomligt vilket kändes som heaveeeen. Vi blev tilldelade ett bord som stod i ett separat rum som såg helt underbart mysigt ut, men väl inne var det lika kallt som alla andra ställen i Kina. Dom verkar inte ha förstått vad isolering är till för här. Varmluftspumparna går på högvarv men det är ändå svinkallt i rummen. Alla har på sig dunjackorna inomhus. 

 

Vi skulle lyxa till det denna kvällen, tänkte vi… Beställde in en bricka med småplock och soppa till förrätt. Brickan var god, men soppan var bland det starkaste vi smakat. Tillbaka in till köket med den för att spädas ut men den kom tillbaka lika stark. ”Is it okey now?” ”Yes yes, it’s okey” sa Michelle och log ett konstlat leende med en brand i käften. 

 

Till skillnad från Sverige där maten givetvis serveras samtidigt till sällskapet, får alla här maten olika. Den verkar serveras så fort det är färdiglagat så vi äter sällan samtidigt. Ida fick sin mat efter alla ätit efterrätt. För att dra nytta av vårt svenska beteende skulle vi klaga lite på den dåliga serveringen, så gratis efterrätt skulle vi minsann ha. Den var ju god… En kroppkaka i kokosmjölk samt kokt potatis i varm grädde, det låter väl gott? Fy fän. 

 

Efter restaurangbesöket som vi tänkt skulle ta ungefär en och en halv timme, tog istället tre och en halv på grund av ursel service. Vid 22.30 begav vi oss bort mot tunnelbanan för att åka till en Skybar på 80:e våningen som skulle ha en helt fantastisk utsikt över hela Beijing. Problemet var att sista tunnelbanan gick vid 23.00 en lördag så den missades precis. Vi fick ragga taxi. Med en befolkning som inte kan prata engelska så är det ingen lätt match att få nio personer till samma adress. Det hela resulterade i att Sofie, Ida, Michelle och Julia haffade en taxi som körde dom direkt till Skybaren. Första kommentaren: ”Jag måste bajsa på Beijings dyraste toalett!”. Anes och Annie tog sig med taxi till en tunnelbanestation där dom blev avsläppta. Där fick dom istället ta en flakmoped som guppade vidare till ett lyxhotell. 45 minuter senare var även dom på plats. Emma, Felizia och Alexander saknades fortfarande. En taxi till fel adress. Där rusade dom runt i hopp om att hitta någon som kunde förklara vägen. Ingen lycka. Det fick bli en taxi hem till hotellet, vilket dom inte heller hittade till så dom fick i vanlig ordning gå sista biten själva. Pust, äntligen hemma. Först tillbaka på hotellet kunde dom äntligen få kontakt resterande gruppmedlemmarna. ”Jo, kom hit, det är det värt”. Jaha, in i en taxi igen. Från hotellet till rätt adress på 15 minuter, en timme innan stängning anländer sista 3 i gänget till den där omtalade skybaren. När alla väl var på plats blev det en perfekt avslutning på denna underbara dag. Från slummen till rikemännens område. På grund av sömnbrist tänkte vi alla att vi skulle komma i säng senast midnatt, med efter allt taxistök var vi i säng vid 04.00. De tre dagarna i Beijing gav oss ca 10 timmars sömn. ”Vem behöver sova när man är i Beijing?, yolo”.

 

 

On the road to the Great Wall of China

 

Här får man träning samtidigt som man bajsar, knänöj vid varenda skit. 

Detta är Roy. Har ni vägarna förbi Beijing så ska ni få hans visitkort, bästa chaffisen/guiden. 

 

 

Malaysiska restaurangen

 

Denna förrätten var supergod, soppan dock..

 

Här är efterrätten, kroppkakan.. Vi tror att den bestod av ris, kokosmjölk och någon kaffemojs i botten. Blandade åsikter om denna. Dom bjöd även på en shot, gin. Den skulle vara hälsosam och värma oss sa dom. Hälsosam vet vi inte.. men varma blev vi. 

 

Skybarens utsikt

 

Litet vinskåp

Fredag, första dagen i Kina

Godmorgon! Klockan är nu 06.45 här. Jag, Annie och Sofie steg nyss upp. Igår var vi vakna i över 32 timmar och var ganska så slitna efter första dagen i Kina, Peking. Vi landade planet vid 07-tiden (som vi för övrigt hade tänkt sova på men John Blund vägrade att hälsa på), sedan åkte vi till hotellet för att dumpa väskorna och vidare för att få i oss lite mat. Det var ingen höjdare, något av det äckligaste mångas av oss har ätit. Efter det blev det en visit i den "Förbjudna staden" vilket var så fascinerande och rikt på kultur. Återhämtningen inatt var så behövlig. Nu bär det av mot kinesiska muren.
/Emma

Förbjudna staden

Världens största torg

Ankomst

Framme i Peking!
Vi har installerat oss på hotellet och är nu redo för upptäcktsfärd! 😉
Trafiken i Peking swischar fram, hälften av oss höll andan när taxigubben körde. /Julia

13 januari, 2017 21:28 | Kina | Kommentera

Sista timmarna!!!

Tjohooo! Snart åker vi! Vi försöker dränka Sofies flygrädsla med kärlek och bubbel! 🎉 /Julia med gänget

Natten på Kastrup

I tid är vi allt. Hela natten har spenderats på Kastrup. Ångesten över snön kom ochtanken på förseningar... så vi åkte tidigt igår kväll. Natten har varit seg med stenhårda bänkar som danskarna gjort ännu mer obekväma av irriterande armstöd och danska vakter som kommer och säger" ni for ikke sove her". Jaha. Det fick bli kortspel och matintag. Men som tur är har resten av gänget anslutit sig så vi får energi av våra underbara vänner! ❤ /Julia

11/12 äntligen är vi på vift

Äntligen är vi på väg! För Annie, Sofie och mig fick det bli ett tåg nu vid 18.00, för att sedan övernatta hos en kompis i Malmö. Vi vågar inte riskera att vädret sabbar för oss så lika bra att vara på den säkra sidan. Dom andra tar också tidigare tåg.

Just nu sitter vi bredvid två killar som låter i hela vagnen, blir en intressant tågresa. Men finns nog inget som kan sänka vårt humör nu, för vi är såååå taggade. /Emma

Packning

Här packas det för fullt. Inte mycket kvar på packlistan. Har jag fått med mig allt? Har jag för mycket med mig? Hur mycket kommer vi shoppa? Vad är det för väder?

SMHI varnar för mer snö, därför får vi åka redan imorgon kväll för att ha gott om tid. Planet lyfter torsdag 11.25 från Kastrup!

Mvh en resfebrig Annie

7/1 Tågkaos!

Kaos i gruppen. Det är ju liksom snö ute, shiiieeet då e de panik i lägret. Går tåget eller inte? Ska vi hyra bil och köra? Ska vi ta tåget kvällen innan och sova på flygplatsen? Alla vill olika och det är hett i gruppen, men härligt med lite action ändå ;) Allt löser sig förhoppningsvis. Vi får la se vilka som kommer fram i tid och vilka som får stanna hemma.. HAHA Woop Woop Så börjar vår resa minsann :)........ /Sofie

10 dagar kvar

Hej! Vi är ett gäng på nio sjuksköterskestudenter som ska på äventyr. Vi går i termin 5 av 6 och ska vara iväg i ca sex veckor. 12/1 går tåget mot Köpenhamn och vidare med flyg mot Kina. Där ska vi vara i fyra veckor och främst ägna oss åt vår VFU (praktik). I mitten på februari flyger vi vidare till Vietnam där vi ska semestra. Denna bloggen skapar vi för att ni här hemma ska få följa med på vår resa, men också för att ha som ett minne. Häng med, nu bär det snart av!