Syrror på vift

27/1 - Banquet, middag och Tikibar

Hejsaaan! Gårdagen började med banquet på skolan, så lite mer fixade än vanligt mötte vi upp vår lärare. Vi visste inte alls vad vi hade att vänta oss. Det enda vi fått veta innan var att det var arrangerat för alla utbytesstudenter, så det var mestadels afrikaner och indier där. Innan det började samlades alla utanför där de gick med drakar och smällde smatterband som lät som andra världskriget. Väl inne blev vi tilldelade ett bord fyllt av mat, och mer mat fortsatte komma in hela tiden samtidigt som vi åt. Det var olika uppträdande under måltiden där folk dansade, sjöng. Ett gott försök till god underhållning men det var inget vidare faktiskt. Högtalarna ekade hela tiden och man hörde knappt rösten när de sjöng och de dansade i otakt. Men det var väldigt trevligt iallafall, vi hade en jättemysig förmiddag.

Efter banquetten travade vi bort mot parken för att sätta oss en stund. Det var strålande sol och perfekt väder för att börja bygga på brännan inför Vietnam. Lite stek i solen, några omgångar av kortspel och lite yoga för Anes så bar det av hemåt igen. Alexander, Julia och Sofie var hembjudna till läkaren som de fick se utföra hjärnoperationen häromdagen. Han hämtade upp oss vid 4-tiden och var så söt i skjorta och kavaj. Vi var spända på att se hur en högt uppsatt kines hemmiljö såg ut. Väl hemma hos läkaren möttes vi av hans fjortonåriga dotter som sprang runt i sin mysdress och var väldigt blyg men hon kunde prata engelska med oss. Han bad oss sätta oss ner i soffan för att titta på kinesisk tv samt äta körsbär, kiwi och kinesisk nougat. Han sa att vi skulle känna oss som hemma medan han förberedde middagen. I soffan satt vi och frös eftersom balkongen var öppen och vi börjar förstå varför de går runt med jacka och mössa inomhus. Varför inte bara stänga dörren? Efter ca en timmes hackande i köket börjar vi oroa oss för vad fasen vi ska bli bjudna på egentligen. Det luktade som hotpoten vi åt i Beijing och vi tittade på varandra och sa "nu har vi ett problem". Kort därefter hör vi ett litet barnskrik, Julia och Sofie blir alldeles till sig. Det visade sig att frun även var hemma och låg och vilade med deras 20 dagar gammal son. Här ser vi stor skillnad mellan Sverige och Kina. Hemma hälsar man sina gäster välkomna samt erbjuder någon dryck eller annat samt umgås. Här satt vi själva i vardagsrummet i en och en halv timme. Ack så fel vi hade angående hotpoten, för ut kommer läkaren från köket med en skål med nån röra som liknar våra fläskröra vi har i kroppkakor. Det visar sig att vi ska göra egna dumplings. Det är en kinesisk nyårsrätt som heter "Jaas" eller något. Jättekul att få testa att göra själv. Alexander fick beröm för sina fina dumplings medan Julias och Sofies såg mindre bra ut. Mitt i görandet av alla Jaas kom farfarn på besök. Han kunde inte ett ord engelska och han satt och beundrade Alexanders ljusa hår samt vår hudfärg. Vi kände oss något uttittade. Han tog även tag i Alexanders hand och kände på den som om han aldrig sett en ljushyad person innan, haha. Sen spenderades ca en och en halv timme på att äta. Det kom ut rätt på rätt på rätt och vi började få lite panik för vi va sååååå mätta men det är ju oartigt att inte smaka så där satt vi med en hel kokt kyckling med huvud och allt, samt dumplings upp till öronen och massa andra tallrikar. Vi försökte fråga mycket om maten under middagen och det visade sig att frun lagade egen tofu som de hade rökt. Den var väldigt god. De hade även en kycklingfarm på landet och kycklingarna blev bara matade med majs. Det var intressant att få smaka hemmagjord mat som de verkligen lagar från grunden och är egenproducerat. Vi bokstavligen rullade därifrån och var väldigt tacksamma för att ha blivit hembjudna till "Dr Shepard".

Vid 7-tiden var hela gänget på plats hemma igen och första flaskan knäpptes. Efter några timmars förfestande vandrade vi bort mot taxistationen för att försöka ta oss till Tikibar, som vi blivit tipsade om. Efter flitigt letande kom vi till slut fram och det dånade i hela staden av alla fyrverkerier. Det lät som kriget och gatorna blev upplysta. Tikibar var en ganska liten bar där det främst var människor från andra länder, många från Afrika. Vi alla hade jättetrevligt med mycket dans, prat och skratt. Afrikanarna klagade dock på att vi dansade med armarna, "why do you dance with your arms, use your hips" sa dom. Haha så det blev till att öva utanför baren med ett gäng grabbar. En väldigt lyckad kväll!

In i varsin taxi. När vi i ena bilen stannade vid ett rödljus började chauffören prata med taxichauffören i bilen bredvid. I baksätet satt ett gäng med indiska killar, varav vi triggade igång till race hem till campus. Dom körde om, vi körde om, och så höll det på hela vägen. Gupp efter gupp, omkörning efter omkörning. Roligaste åkturen på länge. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas