Syrror på vift

23/1 och 24/1 - Neonatal och neurologi

God eftermidddag! Gårdagen började med praktik på neonatala avdelningen, dröm! Vi fick börja med att bada de små bebisarna. Under resten av dagen fick vi även mata dom, rapa dom, byta blöja osv. Vi fick även vara med och se när vår sköterska bland annat satte sond på en bebis som bara var 2 veckor gammal och född i vecka 30. 

På avdelningen fanns det två olika rum. Det ena fanns de minsta och mest sjuka bebisarna. I det andra rummet var de som var födda närmare det rätta beräknade födelsedatumet. Vi alla stod som små ljus så fort vi kom in på avdelningen, det bara kliade i fingrarna på oss. Vi ville fram till de små sängarna på en gång och gosa med dom små, klämma i de bulliga kinderna och sniffa dom i nacken. Sååååå söta! Det sved i våra hjärtan när någon bebis grät, vilket hände allt för ofta. Då passade vi på att ta tillfället i akt och bära upp dom. Två himla bra dagar!

Det skiljer sig mycket från Sverige, och Kalmar. Dels det med rummen, eftersom i Sverige tilldelas alla bebisarna varsitt rum. Det är noga med att inkludera mamman och pappan i vården. På avdelningen här i Wenzhou fick föräldrarna endast hälsa på en gång i veckan. 

Idag bar det av till neurologiska avdelningen efter lunch. Det var mycket likt Sverige, mycket tester gällande sväljfunktion, rörelseförmåga osv. Det var väldigt mycket folk på avdelningen. Som vi skrivit om tidigare ser det annorlunda ut gällande etiken. För oss känns det konstigt att stå 10 personer runt en patient, men här är det okej. Vi räknade till och med en gång hur många vi befann oss i ett rum som delades mellan 3 patienter. Tillsammans var vi 22 personer inklusive patienterna på 20-25 kvadratmeter.  Det var intressant att få se den avdelningen också. Neo var kanske lite roligare, men inget kan väl slå att få gosa med små bebisar. Vi hamnade i en bebisbubbla och kunde inte se oss mätta på dom små liven. Om man kan känna så mycket kärlek till de små som vi inte ens känner, hur skulle man då känna till sitt eget? 

Blodtrycksmanschett till de små

Här skålade vi, men med soppa eftersom dom inte dricker till maten. Här åt vi bland annat manet och komage, mums. Komagen var faktiskt god men maneten smakade skit. 

Neurologi

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas