Syrror på vift

23 - 27 februari, sluttampen

23 februari

Klockan 8.30 kom taxin för att hämta upp oss tjejer som var kvar på ön. Det var dags för semesterns andra och sista båttur, denna gången i södra delen av Phu Quoc. Vi fick se en pärlfarm, snorklade på två olika ställen och avslutade trippen på Bai Sao beach. Kvällen ägnades åt att strosa runt på nattmarknaden för att fylla upp det sista som fick plats i resväskorna. 

 

Här visade dom hur dom gör för att plocka ur pärlorna

Påstigning

Mat på nattmarknaden

 

24 februari

Näst sista dagen på ön för de flesta av oss och den skulle tas tillvara på. Upp tidigt för att hyra moppe en sista gång och det bar av mot Sao beach igen. Där stannade vi tills efter lunch för att sedan köra vidare till Coconut prison som användes under Vietnamkriget. Det var gripande att besöka fånglägret, men väldigt glada att vi åkte dit och fick se. Det var inte så länge sen kriget ägde rum och det är skrämmande.

Från fängelset åkte vi till en strand som vi hört gott om som skulle ligga i närheten. Vi fick köra lite kringelikrokvägar för att komma dit, bland annat genom en liten by där vi möttes av ett gäng glada barn som ropade "helloooo" så fort vi körde förbi. 

Efter en dag på vift är det alltid skönt att komma hem till hotellet för att fräscha till oss, så det gjorde vi. Vi mötte senare upp Michelle och Josse på Mai Spa för våra favoritdrinkar. Där satt vi och paltade länge och väl innan Rory's mättade våra magar med god mat. På Rory's träffade vi som vanligt massor av människor, många som reser runt på egen hand och det är alltid roligt att höra om deras äventyr. 

 

Coconut prison

I dessa burar hölls Vietnameserna fångna  för att bli torterade.

I varje barack hade de ställt upp som olika scener, här passade fångarna på att roa sig med musik bland annat. 

Från fängelset mot stranden, mötte där dessa sötisarna.

 

25 februari

Sista dagen på ön (undantag för Michelle) spenderades på hotellet för packning följt av poolhäng. Flyget mot Ho Chi Minh gick inte förrän 21-tiden så vi hade gott om tid att dona färdigt innan taxin hämtade upp oss. Framme i Ho Chi Minh vinkade vi hejdå till Alexander och Annie som är hemma i Kalmar om bara några timmar. Sofie, Emma och Anes vill inte åka hem så vi blev kvar en natt här. Vi spenderade natten på ett väldigt fint hotell. 

 

Mot Ho Chi Minh

Sofie skulle ta på sig BH:n när vi skulle ner till receptionen för att boka trippen till tunnlarna, det gick fint. 

 

26 februari 

Vid 8.45 hämtades vi upp av en guide för att ta oss till Cu Chi tunnels, tunnlar som användes under Vietnamkriget där människor främst gömde sig under bombattentat. Vår tourguide var väldigt påläst så det var riktigt intressant att höra honom berätta. Vi fick bland annat gå genom en av tunnlarna och smaka vad soldaterna livnärde sig på. Det var en rot som tydligen var giftig när den var rå så hade vi ätit den utan att den var tillagad hade vi blivit höga som hus. 

Vid 14-tiden var vi tillbaka inne i staden och blev avsläppta vid ett museum, som också hade mycket att ge. Efter det har vi mestadels vandrat runt i staden för att suga in så mycket som möjligt på så här kort tid. Vi lämnar Vietnam tidigt imorgon bitti så snart beger vi oss mot flygplatsen. Vi som är kvar får väldigt mycket mersmak när man åker på en sådan här resa. Vi vill inte åka hem! Charterresor kan slänga sig i väggen! Vi vill bara uppleva meeeer, se mer av världen och bli rikare på erfarenheter. Imorgon kväll är vi hemma i Kalmar igen och slängs direkt in i vardagen, det känns just nu inte särskilt lockande. Men vi har inte ens ett år kvar på vår utbildning och det finns ingenting som stoppar en, vill man så kan man! 

Kram på er där hemma i Sverigeland, snart ses vi! 

 

Ett stopp på vägen till tunnlarna. Många har råkat ut för skador på grund av kriget som gör att de är handikappade, på detta stället arbetade de med att göra superfina tavlor, burkar m.m., bland annat utav äggskal. 

Olika fällor som vietnameserna använde sig av under kriget. 

Sandaler som är vända åt andra hållet så fotspåren man lämnar efter sig ser ut som man gått åt andra hållet. 

Secret entrance.

Sååå varmt nere i tunneln vi gick igenom.

Pigga gänget på väg tillbaka till staden.

Museet. 

The best burger in Vietnam*

22 februari - Drinkar, rispåse och kaos

Vi började dagen med att packa ihop våra saker för att förbereda för byte av hotell. Idag var det Ida och Felizias tur att lämna oss, men inte för att åka hem utan vidare till Malaysia. Efter frukosten ringde vi taxi för att åka till det andra hotellet men väl det blev det krångel. Hotels.com som vi bokat genom hade inte skickat någon bekräftelse till hotellet så där fanns inget rum till oss. Efter en tids bestyr dumpade vi väskorna i lobbyn och gick ner till stranden istället. Vi tog kontakt med Hotels.com för att be dom ordna upp detta åt oss. Var skulle vi annars tillbringa natten? Dessutom hade vi redan betalat för hotellet så vi ville bara lösa problemet snabbast möjligt så vi kunde ta vara på dagen. Med hjälp av Annies syster som kunde ringa Hotels.com löste dom ett hotell till oss, "Ni får ett annat hotell, Hong Bin Bungalow heter det, det ligger bara en bit ifrån". Ja jo vi vet var det ligger, det är ju bara där vi bott i 10 dagar nu, hahah. Dagen på stranden avslutades med happy hour på vårt favoritdrinkställe innan vi åkte tillbaka till vårt gamla hotell. Det gör dock ingenting för vi trivs verkligen här. Det är supermysigt, bra standard och trevlig personal. 

Nu är vi alltså bara 5 (6?) av 9 kvar. Julia har bekräftat att hon är hemma nu, dock utan sin väska som är kvar i Vietnam. Ida och Felizia är framme i Malaysia. Michelle är kvar här på ön men bor på ett annat hotell med Josse. Så nu har vi fått en annan Bungalow där Emma, Sofie, Annie, Alex och Anes bor. Snart ska vi inta sängarna innan det blir upp för båttur nummer två på denna resa, imorgon åker vi i riktning mot söder. 

 

I solnedgången med drinkar i händerna satt vi ovetandes till 19-tiden om var vi skulle tillbringa natten, men vi det gjorde oss ingenting. "Det löser sa".

På båtturen här om dagen skulle vi ta lite bilder under vattnet med Sofies vattentäta mobil, tänkte vi. Det gick ju bra. Efter några tryck dog den helt. Telefonen har nu tillbringat några dagar liggandes i en rispåse. Denna rispåse har Sofie kånkat på hit och dit. Restaurangen som vi hämtade riset från ville nämligen ha tillbaka det, och lämna tillbaka det tänkte vi. Det har dock inte blivit av än så denna rispåse följer med oss hela tiden nu tills vi får tillfället i akt och faktiskt lämnar det. Frågan är vad dom tänkt göra med riset. Koka det och servera nästa gäst som beställer in lite fried rise med biff. 

20-21 Feb

Detta inlägget skulle kommit upp igår men internet ville inte som vi så det kommer upp med ett dygns försening istället. 

 

20 Feb

När vi vaknade var det stora moln på himlen vilket det varit de senaste morgonarna men det har spruckit upp på förmiddagen, yeey!! Vi tog därför en taxi för att ta oss till coconut prison här på ön. Det skulle vara en sevärdhet från Vietnamkriget. Väl framme var det stängt så vi sa fuck it vi drar till Sao Beach istället vilket var tur då det blev klarblå himmel och stekande sol lagom till vi kom dit. Efter en lång dag på den vita stranden var det dags för Julia att packa väskan för att återvända hem till Sverige. Det kändes konstigt och vemodigt att vinka henne farväl efter denna underbara resa. Vi saknar henne redan massor! Meeeen vi välkomnar istället Josefine (Michelles flickvän) till ön. Nästan alla av oss blev avundssjuka på Michelle som äntligen fick krama om sin partner. Kvällen avslutades på en restaurang vid stranden samt vattenpipa på Malabar som många andra kvällar.. Underbart!! Vi har träffat ett härligt gäng från Schweiz som backpackar här i Asien så efter Malabar drog vi vidare till Rorys för drinkar och gutt häng. Något vi reflekterat över är hur vi människor är vanemänniskor och hittar sina rutiner var man än befinner sig såsom solställen och restauranger samt gutt häng. 

 

21 Feb

Då gårdagskvällen blev senare än planerat blev dagens moppetur lite försenad. Vi råkade nämligen inte komma i säng förrän halv 4-tiden, men lika glada för det gasade iväg vid tio-tiden idag, något slitna. Det är en sådan frihetskänsla att gasa upp mopeden ordentligt på vägarna här i Vietnam som bjuder på vackra vyer vart man än vänder blicken. På vissa ställen är trafiken inte så tät men på andra ställen är det mopeder, lastbilar, taxis m.m åt vilket håll man än tittar. Vi gillar dock körsättet de har här då det inte finns så mycket regler. Man bara gasar, tutar lite för att tala om "här kommer jag" och kör! Love it! Efter en lång grusväg som var alldeles röd och med tät djungel längs sidorna hamnade vi vid en strand som låg helt öde. Det var en del fiskebåtar i början av stranden så vi fick vandra ett par kilometer längs strandkanten med svetten som rann innan vi hittade det perfekta stället med klarblått vatten. Botten var täckt av röda sjöstjärnor, hur fint? Krabborna sprang längs stranden och bildade små högar som liknade sandbajskorvar haha. Vi hittade även några konstiga djur som såg ut som stenar,  när vi tittade närmare såg vi att dom var som svarta, slemmiga maneter med lysande blå prickar och rött hår. What the fuck was that? Det fanns ingen skugga på stranden eftersom djungeln låg precis bakom, och där hade de rödbrända av oss ingen lust att slå sig ner. Efter ett par timmar gick vi tillbaka den långa (och svettiga) vägen till mopederna för att köra hemåt för en sen lunch. Eftersom stranden var så öde fanns där varken mat eller vatten, så lunchen fick bli först när vi kom hem igen. Efter lite häng på rummen samt flytt till endast den ena bungalown begav vi oss för en sista middag tillsammans med Ida och Felizia, imorgon åker dom vidare till Malaysia. 

 

20/2

 

21/2

Använder mycket aloe vera för att tänka på vår hud lite, fick bli lite ansiktsmask här med aloe vera men vi kunde inte sluta skratta åt hur fina vi såg ut.

Myggen fortsätter äta på Emma

 Bilden är tagen från en annan kväll men är samma restaurang

18 - 19 februari

Efter vi bloggat igår kväll gick vi mot en restaurang som vi läst skulle ha liveband på lördagar. Väl där var det inte mycket att ha, ganska tomt på folk och musiken var inte den bästa. Vi gick en bit längs stranden för att hitta ett annat passande ställe. Vi var nära att hamna på Rory's igen efter en tidigare lyckad kväll där, men innan vi kom fram dit hamnade vi på ett annat ställe. Det var bara tjejerna till middagen så vi hade girlsnight. Med mättade magar gick vi vidare till Malabar ännu en gång för att träffa grabbarna och andra som är här från Kalmar; Ellen och hennes kompisar samt Emma och Robin. Där satt vi någon timme innan en del av gänget avslutade kvällen på Rory's, som är det enda stället vi sett som har öppet lite längre.

Idag har vi bara legat på playan med lite mulet väder. Men det har varit ganska skönt för våra kroppar, huden behöver vila lite från solen också. Nu sitter vi och bokar hotell för sista veckan samt flyg till Ho Chi Minh där vi flyger hem ifrån. Kvällen är Julias sista för denna resan så vi ska njuta rejält. Vi nio har bott på varandra i snart 6 veckor och har alla kommit varandra närmre. Det har varit lite små dispyter, vi har alla starka personligheter så det är inte så konstigt. Men vi är ett riktigt gutt gäng som funkar bra ihop.

 

Personen nedanför kom fram igår under middagen till bordet, bakifrån började hon klappa Julia om kinderna och skrattade. Hon satte sig bredvid Julia och pekade på telefonen så Julia plåtade. En glad tanta som verkade lite på lyset, men så skön. hon bara kom fram från ingenstans och slog sig ner vid bordet. Vi kunde inte kommunicera alls eftersom hon inte pratade engelska. 

Ett nytt husdjur

Lunch

Emma är populär bland myggorna

Poolhäng de sista timmarna innan solen gick ner

17 - 18 februari

Igår (17/2) var vi på utflykt. Alexander åkte iväg för att dyka på södra sidan av ön, han träffade på lite alla möjliga fiskar och havsdjur, en rocka på 1,5 meter. Annars tyckte han de mest låg skit och skräp längs botten och de instruktörerna berättade att de överfiskar här och inte städar så havet dör sakta men säkert..  sjukt sorgligt....han och de andra dykarna passade på att städa lite på botten och plockade ihop över 15 kg skräp.  

Resten av gänget blev hämtade på hotellet vid 08.00 och åkte ner till hamnen där vi hoppade på en båt och gled ut på havet. Båten guppade sakta men säkert mot första ön som heter Fingernail Island. Där plumsade vi i med våra cyklop och tänkte inte ett dugg på hajar. Vi snorklade vid reven och blev ganska besvikna då vattnet var grumligt och inte så mycket färger att se bland korallerna. Så vidare tuffade vi på guppande vågor i stekande sol i våra solstolar uppe på däck till nästa ställe som var Turtle Island. Där var snorklingen betydligt mycket bättre. Där simmade det runt massa olika fina fiskar med både prickar och ränder. Hälsade även på Doris från filmen Hitta Nemo. Julia och Anes var snabbt uppe på båten igen när de stötte på en orm i vattnet. Felizia var snäppet snabbare upp ut ur vattnet när hon fick höra om ormen. Vi har aldrig sett henne simma så fort. Resten av gänget fortsatte snorkla vidare ändå. Michelle och Ida låg sjösjuka på båten mer än halva resan men lika glada var dom för det :). Efter en lyckad och härlig dag på havet, brända som små kräftor delade vi upp oss och åt middag på lite olika ställen. Julia, Annie, Felizia och Ida ville äta fisk men de dom inte visste var att de beställde in en riktig hel mördafisk men ack så god den var. De åt allt, till och med fenorna och fjällen. Kina har kinafierat oss med deras matkultur att inget ska gå till spillo. Emma, Sofie och Michelle gick till en restaurang vid stranden där de satte sig i puffande sackosäckar vid strandkanten och smuttade på drinkar, delade på en pizza och hade djupa samtal om livet, tankar och känslor! En helt fantastisk kväll som de tre damerna avslutade med ett nakenbad.

 

18/2, Idag ställde vi ingen klocka på morgonen utan valde att ta dagen som den kom. Vi vaknade iallafall vid halv 9 på morgonen och åt frulle samt gjorde oss redo för ännu en stranddag. Vädret fortsätter vara fantastiskt.. vi njuter!!! Idag har det varit den varmaste dagen hittills, mellan 35 och 40 grader. Men de känns inte jobbigt varmt, vi får bara bada lite oftare men vattnet är så skönt så det är inga problem. Vi har badat och solat och hängt i skuggan. Bränt oss ännu mer. Vissa av oss har lämnat kräftstadiet och gått över till hummerröd färg. Yolo va fan. Vi måste ju få färg? (kommer vi definitivt inte tänka inatt) 

Nu ska vi snart vidare till en restaurang längs stranden som har livemusik på lördagar. Vi får väl se vad denna kvällen bär oss mot. Vi har varandra och lever livet. PUSS på er där hemma. Hoppas ni är avundsjuka på oss för vi är t.o.m avundsjuka på oss själva.

/ Gänget

 

På däck

Michelle, Emma, Sofie, Julia och Anes

Lika röd som burken

Sofie och Emma gick för att ta en Aloe Vera massage i solnedgången

Fina fisken

Gott häng i puffarna 

Vidare för en sista öl på en annan bar innan nattbad

18/2

Michelle har fått sig en fin bränna

Bad i poolen på hotellet

Tittut

16 februari

Klockan ringer och gänget stiger upp, ta tillvara på dagen. Sova kan vi göra när vi kommer hem. Frukost har vi på hotellet så efter vi fått i oss den bar det av med mopederna igen. Först bar det av mot ett vattenfall vi hört talas om. Och jo visst, ett vattenfall var det men denna årstiden är det så pass torrt så det rann inte särskilt mycket. Snabbt överstökat och tåget av mopeder åkte vidare mot en fiskeby. På vägen flög Aleks hjälm av och kåpan på en moped lossnade (precis som förra gången), men vi kom dit vi skulle iallafall. I fiskebyn fanns det fisk.. och annat från havet. Det var det. Haha snabbt sett, men en mysig liten by. 

11.30 och ligan var hungriga. Mot stranden för att hitta något att äta. Efter en stunds körande hamnade vi på samma strand som ligger vid hotellet. Pilla i oss mat för att snabbt få doppa sig, skönaste badet hittills. Efter att ha tagit tillvara på de sista soltimmarna satte vi oss på en bar för favorit i repris; öl och vattenpipa i solnedgången lyssnandes till Hotel California följt av middag. Fem timmar senare är vi hemma igen och ska försöka hinna sova lite innan det är dags för uppstigning. När vi klev in i en av våra bungalows ikväll lät det ett märkligt ljud från en av sängarna, det var skrapande och det lät kontinuerligt. Osäkra på om det var en av våra ödlor till husdjur som letat sig in så vi gick för att hämta någon i receptionen som kunde ta ut den. Precis när dom kom för att hjälpa oss tystnade ljudet och vi hittade aldrig den misstänkte. Kan hända att Sofie eller Emma vaknar med något okänt på pannan inatt, kan bli spännande.

Imorgon blir det båttur med snorkling norrut. Godnatt folket! 

 

Igårkväll

En av våra bungalows

I fiskebyn

Lunch på stranden

Emma och Robin som vi träffat här nere, Aleks som känner dom sedan tidigare

13 - 15 februari

Hej på er!

 

Här sitter vi i värmen, mer eller mindre solbrända hela ligan. Vi har haft tre otroligt underbara dagar med strålande solsken. Första dagen gick vi ner till stranden som bara ligger ett par hundra meter från där vi bor. Där tillbringade vi nästan hela dagen. Alla var helt lyriska över värmen och den fina stranden. Andra dagen här på ön hyrde vi moppar för att åka till en annan strand som ligger på andra sidan kusten. Det tog ca 500m innan Anes och Ida fick punka på sin moped. Vad gör vi nu?! Gick in på närmsta hotell för att be dom kontakta vårt hotell. Det tog inte lång tid innan hotellet kom med en ny moped till oss och efter en halvtimme var vi på vägen igen. Med våra små hjälmar gasade vi vidare till andra sidan ön. Väl framme möttes vi av kritvit sand och öppet hav med vågor, som vi direkt började hoppa och leka i. Vi tog varsin solstol och la oss vid strandkanten. Efter många timmars sol på den fantastiska stranden tog vi mopparna tillbaka till stranden vi var på första dagen. Där satt vi och tittade på solnedgången och skålande för alla hjärtans dag. På baren hängde det hjärtanballonger och solnedgången var väldigt romantisk. Hem för att duscha av oss, för att sedan återigen gå ner till stranden och äta en romantisk middag. En öl blev två, tre, fyra.... Dansande på stranden med en sprakande brasa avslutades kvällen på topp!

 

Dag 1

Dag 2

Bai Sao Beach

Idag har vi haft ännu en dag i solen och dumma nog trodde vi att "äh, nu har kroppen börjat vänja sig vid solen" eftersom vi använt faktor 30 & 50, och inte bränt oss hittills. Ojo, smart tänkt. Nu sitter vi här med mer eller mindre röd hud allihopa. Tur det finns aloe vera-massage för en hundralapp efter en dag i solen. Massagen liknade den vi fick i Kina på många sätt, men mycket bättre. De var inte blyga för att ta och piska lite här och där. Ner med troskanten för att komma åt och smörja in hela kroppen med svalande aloe vera. Det ska vi göra fler gånger!

När man försöker ta kort på solnedgången och fokus blir fail..

 

 

 

12 februari - mot Vietnam, Phú Quoc

Klockan ringer tidigt och alla snoozar, ingen vill gå upp, men upp måste vi för nu drar vi på semester på riktigt. 11.45 lyfte flyget från Shanghai till Guangzhou för att sedan ta oss vidare med nästa flyg till Phú Quoc Island i Vietnam. Doften av utlandet var det första som slog oss i fejan när vi steg av flygplanet, ni vet den där utomlandsdoften; klor, gräs, frukt, hav, ljummen luft you name it. Som vi har längtat efter denna värme! I taxin från flygplatsen till hotellet hänge vi ut våra huvuden som hundar och bara andades in vietnamesisk luft. Väl framme blev det klänning och shorts för hela slanten för att sedan utforska området vi bor på. Ner på en gata där vi drack en öl och skålade in de kommande veckorna i paradiset. 

Just nu sitter vi och bloggar till er där hemma från vår lilla terrass. Vi har två stycken supermysiga bungalows jämte varandra med varsin liten trädgård med hängmatta. Hur mysigt? Vi har även lite husdjur, tre ödlor. En stor som heter Lennart. Han är ljusblå med röda prickar och är supersöööt, sen hans två kompisar Börje och Sören. Det är väll bara att vänja sig med alla husdjur. I morgon blir det beachen och paraplydrinkar! Woop wooop! Hoppas ni har det bra hemma i Sverige. Varma hälsningar från hela gänget! 

 

På väg till tunnelbanan och vidare mot flygplatsen

Alla har varit så oerhört pigga idag efter de få timmar sömn vi fått i Shanghai. Som vi sa i Peking, "vem behöver sova när man befinner sig här?". Det gav utslag men så värt, Shanghai är en stad alla borde uppleva. 

Med tre taxis tog vi oss till hotellet här på Phú Quoc, Alex fick åka ensam med alla väskor. 

Skålar in kommande veckorna.

Bloggdags på terassen

11 Februari, sista kvällen i Shanghai

Dagen började med att vi vaknade slitna sedan gårkvällen, Michelle existerade inte ens. Men upp och hoppa på det för shoppa det skulle vi! Vi hade fått tips om en bra marknad av Anders som skulle ligga i Century park. Vi åkte tunnelbana dit och pang bom där låg det. Så fort vi klev in genom ingången förstod vi alla att våra plånböcker var körda. Vi shoppade heeela dagen lång. Kom på vid 13-tiden att vi behövde få i oss lite mat, så vi slängde i oss lite lunch på KFC och sen på att igen. Vi befann oss i en bubbla där bara shopping existerade. Inte en blekaste tanke på ifall det skulle få plats i resväskan eller inte. Vi gick helt enkelt BANANAS.

Efter ett gott försök med att packa ner allt vi shoppat begav vi oss vidare mot Blue Frog för en sista middag tillsammans i Shanghai. Fina hamburgare mättade våra magar och för att verkligen ta vara på de sista timmarna åkte vi till Kapsylöppnaren, en hög skyskrapar. Med en drink i handen tittandes ut över den fina utsikten fick vi en perfekt sista kväll. 

I väntan på hissen upp till 92:a våningen fick vi syn på dessa nissarna.

9 - 10 februari

Ett litet utrymme för att slänga upp ett inlägg, trötta som kryss är vi men vi har varit med om så mycket så nu är det verkligen på tiden. De två dagar vi hittills varit i Shanghai har erbjudit mycket. Stort check på Shanghai, hit var så värt att åka. Vilken fantastisk stad! Har ni vägarna förbi Kina så är denna stad ett måste. 

Klockan ringde tidigt igår morse eftersom vi ville ta tillvara på timmarna vi har här. Vi var på jakt efter shopping så det bar av med tunnelbana mot en gata vi hört skulle ha många bra butiker. Och shoppade, det gjorde vi minsann. Vi delade upp oss eftersom nio pers är svårt att gå och shoppa tillsammans. Medan grabbarna och Michelle tröttnade inne på Forever 21 gick Sofie, Emma, Annie och Julia där inne i nästan 2 timmar. 4 våningar av en sådan go butik tar länge att plöja igenom. I försök att hitta varandra igen ringde vi varandra fram och tillbaka flera gånger. Michelle: "Var är ni för någonstans?", Emma: "Jadu.. vi står vid en väldigt hög byggnad, ser ni den?". Det gör man alltid i Shanghai så den förklaringen var lite halvtaskig haha. 

Vi gav upp hoppet om att hitta varandra i denna stora stad så vi shoppade vidare i våra smågrupper. Hem vid 17-tiden för att svira om och stå redo i lobbbyn klockan 18.00. Anders (Sofies släkting) och hans fru Jenny tog med oss till en japansk restaurang, Teppanyaki. Det var så himla trevligt och häftig matupplevelse. Ät där om ni inte gjort det innan, det var det bästa vi ätit, inte bara enligt Michelle denna gången utan alla tyckte nog det. Anders och Jenny bjöd oss alla på det hela schabraket, vilket vi uppskattade något enormt. Mätta och gääälet belåtna åkte vi vidare med taxi till en skybar på 87:e våningen. Utsikten var to die for! Med drinkar i händerna och en utsikt värd guld hade vi det för jäkla bra. Vi är avundsjuka på oss själva, som vi brukar säga. 

Vid midnattstid var flera av gängets medlemmar nöjda och begav sig hemåt, men fyra tappra krigare ville inte sova än. Med hjälp av lite raggning inne på tjejtoan fick vi tag i en adress till en karaokebar, trodde vi ja.. Taxin släppte av oss och det såg ganska dött ut. In i första bästa byggnad som lös och upp med hissen till högsta våningen. In kliver vi i vad som liknar en hotellobby. "Nu är vi då inte rätt". "Do you know this adress?", frågade vi receptionisten, "we want a bar where we can sing karaoke". Han verkade först inte alls förstå var adressen var, så vi började fråga om han visste något annat ställe där vi kunde sjunga. "But you can sing here", sa han och vi vände oss om, tittade ut över lobbyn och förstod ingenting. "Ska vi sjunga här? I lobbyn?". Efter 20 minuters missförstånd hit och dit slutade det med att vi hamnat på ett karaokehotell. Det var alltså ett ställe där man blev tilldelad varsitt rum med lädersoffa, TV och hela faderuttan, karaoke delux med andra ord. Där köttade vi i 2 timmar. Tonerna var kanske inte där dom skulle, men kul hade vi! 

Hem för att sova några ynka timmar för att sedan kötta shoppingen igen. Shopping, shopping. Det är var dagen har bestått av. Framåt kvällen möttes hela gänget upp för att tillsammans gå en promenad längs floden som delar Shanghai i två distrikt. En utsikt av fantastiska byggnader fick avsluta denna dagen. 

 

Shoppinggatan vi hängt en del på

Godaste crepesen ever

Utsikten från Anders sovrumsfönster

Teppanyaki

Kocken stod emellan oss så vi fick se på när han donade

Testade på allt möjligt (lamm, bläckfisk, snäcka, tonfisk, mussla, oxtunga och mycket mer). Till och med dom som inte brukar äta liknande älskade det!

Middagen avslutades med flamberad banan i konjak, mums. 

Mot Skybaren

På väg upp, fick byta hiss 3 gånger för att ta oss hela vägen upp. 

Våning 87

Efterfest på karaokehotellet

Karaokekungen

Ny dag, nya möjligheter. 

I väntan på tunnelbanan hittade Sofie och Emma fulaste tänkbara minen.

7 - 8 februari

Godkväll från Shanghai! Nu är vi äntligen här.

Igår var sista dagen i Wenzhou och den spenderades hemma hos en av våra lärare där vi åt mat, massooooor av mat. Dom äter verkligen länge här, åtminstone när det är speciella tillställningar. Vi fick först sätta oss i soffan i vardagsrummet, där vi åt diverse plock; frön, nötter, någon frukt som påminner om Litchi (supergod!). Efter det fick vi hjälpa till att göra dumplings, jättefina blev dom... Vi välkomnades efter ett tag till bordet när maten var serverad (när vi för övrigt ätit ytterligare lite plock i vardagsrummet). I köket fanns ett bord utan stolar, men fullt av mat. Det var bara att hugga in, redan mätta efter allt från vardagsrummet. Där stod vi i ca 2 timmar och åt, och åt och åt lite till. In kom hela tiden nya rätter och vi har förstått att det är oförskämt att inte smaka på allt. Det var jättegott och vi hade väldigt trevligt med våra lärare, dom är så mysiga! Efter maten satte vi oss i soffan igen, och åt lite till. 

Ut i det fina vädret körde vi i olika bilar till ett museum. Det var inte lätt att förstå all historia eftersom det mesta var textat på kinesiska, men mysigt var det att strosa runt där inne. Det var lite sorgligt att säga hejdå till alla lärare efter detta, dom har alla varit så hjälpsamma, underbara människor. 

Gårdagskvällen avslutades till sist med en nudel och en öl, det är en fin kombo det! 

Imorse steg vi upp vid 08 för att packa ner det sista i väskorna. Bussen hämtade oss vid 12, som lite oklart körde oss mot tågstationen. Ett tag trodde vi han körde mot flygplatsen, vilket gjorde oss lite nervösa men vi kom dit vi skulle tillslut. Vi tog ett tåg som körde 300 km/h, det tog ca 4 h. Vidare med tunnelbana mot hotellet, för att sedan vandra den sista kilometern till rätt adress. Sparka inte väskorna på rummet för att rusa ut i staden. MAT! Vi alla var tomma i magen och behövde få i oss lite energi. Hotellet här är som lyx för oss, vår standard har sjunkit lite sedan vi lämnade Sverige. Vi har en TV på rummen nu, känns som man är miljonär.

Imorgon väntas nya äventyr, puss och godnatt! 

 

Hemma hos läraren

In the making of dumplings

En av alla ting på museet.

Hejdå rummet! 

Sista hissåket på campuset

De senaste dagarna har det stått att det varit hälsofarlig luft i Wenzhou, smog-deluxe, utsikten från en av våra balkonger. 

I entrén till hotellet här i Shanghai. 

5 - 6 februari

Igår var en chilldag bestående av lite kortspel i parken, lunch och VR-spel på Mixc samt filmkväll på rummen. 

 

Imorse hämtade våra lärare upp oss, även deras familjer var med. Med fyra bilar bar det av, medan Annie och Sofie satt med mycket space i en stor bil, fick vi andra trycka in oss i för fulla bilar fulla av lärarnas män och barn. Finns det hjärterum finns det stjärterum. Vi åkte upp bland kringelikrokvägarna i bergen och stannade där man såg ut över staden. Här trodde vi att vi skulle vandra upp i bergen för att ha en Barbeque när vi kommit upp, men icke. In for några av dom genom ett fönster in i ett litet hus. Ut kom dom med ett bord som dom langade ut genom detta fönster. Jaha tänkte vi, vi är vana med kinesernas roliga idéer nu så det var bara att hjälpa till. Med grillen igång och barnen som kastade stenar överallt hade vi en jättemysig dag. Spätt efter spätt åt vi, det tog liksom aldrig slut. Kyckling, lamm, svamp, bläckfisk men även mycket vi knappt vet var det var. Någon tofu som bokstavligen luktade koskit, bara tugga och svälja, på med leendet. Vi åt förmodligen rå kyckling också. Efter fyra timmars grillning frågade dom om vi ville vandra i bergen, men det trodde vi att deras bilfärd innebar, så vi ville helst hem, vi var ganska frusna med. In i deras finbilar igen, som vi är mer rädda om än vad dom är själva. I bagaget la dom den varma grillen som det rann olja från, Alex och Anes stod och grimaserade, så får inte en Audi behandlas. 

Satpotötis som Julia säger

Ankfötter bland annat, det äter dom som snacks.

 

Denna bilden är fasen inte bra på någon, men det är den enda vi har av detta tillfället där alla (typ) kunde vara med. 

 

Efter dagens spektakel åkte vi till Mixc än en gång, där vi ville äta vår nudel. Den kommer Sofie sakna faktiskt säger hon nu, det finaste minnet hon ska ta med sig härifrån är känslan av att äta de nudlarna. Efter maten gick vi förbi och testade VR-game. Googla om ni inte vet vad det är. Det var väldigt häftigt (och läskigt när vi såg på skärckfilmerna). Vi åkte även bergochdalbana samt drunkade en gång. Massor av människor samlades runt oss i en ring för att titta på oss. Alla andra som testade rörde inte en min, men när vi satte oss i stolarna hördes vi i hela gallerian. 

 

Det är synd att vi inte kan lägga upp videos här på bloggen med, för bilderna säger inte en bråkdel om hur vi har det här. Nu känner vi oss klara med Wenzhou och ser väldigt mycket fram emot Shanghai nu. Imorgon blir det middag hos en av våra lärare, förväntansfulla. Sedan ska vi packa och göra oss redo inför resan mot Shanghai. Tack för denna tiden Wenzhou. 

3 - 4 februari

Long time no see, vi lever!! Inte hunnit med att uppdatera alls, fått in lite fler bilder som tillhörde på förra inlägget bara. Här kommer en update med mestadels bilder. 

 

3/2, En tjej som vi träffat genom skolan som kunde hjälpa oss att köpa tågbiljetter till Shanghai som vi åker till på onsdag. 

Hon tog med oss på lunch i ett höghus som roterade, så vi fick se hela utsikten åt alla håll. 

Legolas redo för fest. Efter en lyckad kväll på H2 i måndags bar det av dit igen. Ni festprissar där hemma skulle verkligen älska den klubben för den är grym, musiken är to die for! 

Två stukningar, ett par sönderdansade skor, och världens godaste fyllekäk fick avsluta kvällen.

Mixc shoppingmall, där hänger vi en del.

 

4/2, lite slitna efter kvällen på H2 tog vi oss ändå iväg till en mysig park. Vi är faktiskt förvånansvärt pigga dagen efter vi festar här. 

 

H2 och VIP-room

Heeej! I måndags startade vi dagen med att plugga. Efter flera timmar kände vi oss rastlösa samt förtjänta av att ta paus så vissa av oss gick till ett av våra stammisställen för att äta middag samt dricka lite vin. Vinet visade sig vara bland det godaste vi druckit, så det blev några glas där. Vi bestämde oss för att festa vidare, så efter att vi fixat iordning oss lite snabbt hemma bar det vidare till H2. En klubb som var jättebra, de spelade sjukt grym musik. När vi kom till klubben blev vi tilldelade ett bord, och då servade de som jobbar där oss hela tiden. Så fort drickan var slut kom det in ny, ville någon tända en cigg gjorde dom det åt en. Vi försökte få dom att spela en grattissång eller säga en hälsning till Annie vid 12-slaget, eftersom hon fyller 22, men det var inte det lättaste på grund av kommunikationssvårigheterna. Hemma vid 5-tiden på morgonen somnade vi som små löss. Det var väldigt hög ljudvolym där och det kändes i öronen kan vi säga, till och med dagen efter, som om vi hade lock för öronen.

Med bara 4 timmars sömn steg vi upp slitna sedan gårdagen, men vi skulle som planerat iväg på äventyr. Dessutom eftersom Annie fyllde år så vi ville hitta på något särskilt för att fira henne. En guppande buss tog oss till innerstan (tror vi, lite svårt att avgöra eftersom det är så himla stort här) där vi strosade bland gatorna. Inne i en skyskrapa som kallas World Trade Center hittade vi supergoda hamburgare som var det bästa Michelle ätit här. Vi hade efter detta planerat att åka ut till en ö, men efter en lång promenad till färjan och på grund av sämre väder bestämde vi oss för att ta det en annan dag. Det fick istället bli tårta för att fira Annies dag, och den var faktiskt god med tanke på att alla andra bakelser vi tidigare hittat inte direkt passat oss i smaken. 

Eftersom vinet vi smakade dagen innan var så gott begav vi oss till samma restaurang igen, denna gången följde hela gänget med. Vi drack upp deras sista två flaskor som dom hade kvar, och blev än en gång sugna på att klubba. Hemma förfestade vi i ett av tjejernas rum innan det fick bli taxi till VIP-room. Också en väldigt go klubb men de spelade inte riktigt lika bra musik som på H2. Kineserna var helt galna, de visade bilder på Legolas och verkade tro att det var Alexander. Han var som en gud där inne. När några kineser ville skåla med honom sträckte även några tjejer av oss fram glaset, men det ville dom inte, "only him". 

Vi är verkligen syrror på vift! Vi åker hit och dit, ingen vet vart vi är på väg men det lyckas alltid bli himla bra tillslut och det är det som är det viktiga. 

 

Favoritstället

Grym DJ

29/1 - Dragons back (OBS: Bildbomb)

Tjabba tjena hallå, vi säger så! 

Dagen har spenderats vandrandes i massa trappor uppe i bergen. Vi möttes upp hela gänget utanför campuset vid 09.00 och gick bort mot ett berg som vi idag skulle bestiga. Första delen var jobbigast. Kombination av never ending stairs samt värmen som har kommit till Wenzhou är en ganska jobbig kombo. Svetten rann men vi tog oss upp dit vi skulle, till "Dragons back" som det kallades. Det heter så för att en del av berget är format som ryggen av en drake. Där uppe på toppen tog vi en liten fikapaus. När vi gick nerför var utsikten ännu finare. Vi kom till en sjö som hade kristallklart vatten, där några av oss tog oss upp på ett annat berg för att se utsikten över sjön. Väl nere på mark igen gick vi direkt till en restaurang för att få i oss mat. Det var behövligt efter 30 000 steg som telefonerna visar att vi har gått idag. Efter det blev det duschen för hela slanten följt av filmmys på rummen. Vi har idag jobbat på vad- och rövmuskelerna, så vi är förtjänta av en kväll beståendes av chillaxing. 

Bilderna nedan ligger inte i ordning, de ligger i princip från slutet av dagen till början. Så, scrolla längst ner och rulla uppåt för att se bilderna från dagen i rätt ordning! 

27/1 - Banquet, middag och Tikibar

Hejsaaan! Gårdagen började med banquet på skolan, så lite mer fixade än vanligt mötte vi upp vår lärare. Vi visste inte alls vad vi hade att vänta oss. Det enda vi fått veta innan var att det var arrangerat för alla utbytesstudenter, så det var mestadels afrikaner och indier där. Innan det började samlades alla utanför där de gick med drakar och smällde smatterband som lät som andra världskriget. Väl inne blev vi tilldelade ett bord fyllt av mat, och mer mat fortsatte komma in hela tiden samtidigt som vi åt. Det var olika uppträdande under måltiden där folk dansade, sjöng. Ett gott försök till god underhållning men det var inget vidare faktiskt. Högtalarna ekade hela tiden och man hörde knappt rösten när de sjöng och de dansade i otakt. Men det var väldigt trevligt iallafall, vi hade en jättemysig förmiddag.

Efter banquetten travade vi bort mot parken för att sätta oss en stund. Det var strålande sol och perfekt väder för att börja bygga på brännan inför Vietnam. Lite stek i solen, några omgångar av kortspel och lite yoga för Anes så bar det av hemåt igen. Alexander, Julia och Sofie var hembjudna till läkaren som de fick se utföra hjärnoperationen häromdagen. Han hämtade upp oss vid 4-tiden och var så söt i skjorta och kavaj. Vi var spända på att se hur en högt uppsatt kines hemmiljö såg ut. Väl hemma hos läkaren möttes vi av hans fjortonåriga dotter som sprang runt i sin mysdress och var väldigt blyg men hon kunde prata engelska med oss. Han bad oss sätta oss ner i soffan för att titta på kinesisk tv samt äta körsbär, kiwi och kinesisk nougat. Han sa att vi skulle känna oss som hemma medan han förberedde middagen. I soffan satt vi och frös eftersom balkongen var öppen och vi börjar förstå varför de går runt med jacka och mössa inomhus. Varför inte bara stänga dörren? Efter ca en timmes hackande i köket börjar vi oroa oss för vad fasen vi ska bli bjudna på egentligen. Det luktade som hotpoten vi åt i Beijing och vi tittade på varandra och sa "nu har vi ett problem". Kort därefter hör vi ett litet barnskrik, Julia och Sofie blir alldeles till sig. Det visade sig att frun även var hemma och låg och vilade med deras 20 dagar gammal son. Här ser vi stor skillnad mellan Sverige och Kina. Hemma hälsar man sina gäster välkomna samt erbjuder någon dryck eller annat samt umgås. Här satt vi själva i vardagsrummet i en och en halv timme. Ack så fel vi hade angående hotpoten, för ut kommer läkaren från köket med en skål med nån röra som liknar våra fläskröra vi har i kroppkakor. Det visar sig att vi ska göra egna dumplings. Det är en kinesisk nyårsrätt som heter "Jaas" eller något. Jättekul att få testa att göra själv. Alexander fick beröm för sina fina dumplings medan Julias och Sofies såg mindre bra ut. Mitt i görandet av alla Jaas kom farfarn på besök. Han kunde inte ett ord engelska och han satt och beundrade Alexanders ljusa hår samt vår hudfärg. Vi kände oss något uttittade. Han tog även tag i Alexanders hand och kände på den som om han aldrig sett en ljushyad person innan, haha. Sen spenderades ca en och en halv timme på att äta. Det kom ut rätt på rätt på rätt och vi började få lite panik för vi va sååååå mätta men det är ju oartigt att inte smaka så där satt vi med en hel kokt kyckling med huvud och allt, samt dumplings upp till öronen och massa andra tallrikar. Vi försökte fråga mycket om maten under middagen och det visade sig att frun lagade egen tofu som de hade rökt. Den var väldigt god. De hade även en kycklingfarm på landet och kycklingarna blev bara matade med majs. Det var intressant att få smaka hemmagjord mat som de verkligen lagar från grunden och är egenproducerat. Vi bokstavligen rullade därifrån och var väldigt tacksamma för att ha blivit hembjudna till "Dr Shepard".

Vid 7-tiden var hela gänget på plats hemma igen och första flaskan knäpptes. Efter några timmars förfestande vandrade vi bort mot taxistationen för att försöka ta oss till Tikibar, som vi blivit tipsade om. Efter flitigt letande kom vi till slut fram och det dånade i hela staden av alla fyrverkerier. Det lät som kriget och gatorna blev upplysta. Tikibar var en ganska liten bar där det främst var människor från andra länder, många från Afrika. Vi alla hade jättetrevligt med mycket dans, prat och skratt. Afrikanarna klagade dock på att vi dansade med armarna, "why do you dance with your arms, use your hips" sa dom. Haha så det blev till att öva utanför baren med ett gäng grabbar. En väldigt lyckad kväll!

In i varsin taxi. När vi i ena bilen stannade vid ett rödljus började chauffören prata med taxichauffören i bilen bredvid. I baksätet satt ett gäng med indiska killar, varav vi triggade igång till race hem till campus. Dom körde om, vi körde om, och så höll det på hela vägen. Gupp efter gupp, omkörning efter omkörning. Roligaste åkturen på länge. 

26/1 - Infusion, emergency and operation nursing, sista dagen av praktiken.

Tjabba tjena tjillevippen! Vi kommer direkt från en restaurang där vi varit och ätit kött för en gångs skull. Det blev varken nudlar eller ris denna gången, istället satt det fint med en riktig köttabit, knapriga pommes och en god pepparsås. Bästa vi ätit här! Lite komiskt hur vår standard på mat har sjunkit. Hade vi ätit detta i Sverige hade det varit halvdant men vad vi jämför med här i Kina var det rena finmiddagen. Efter vi ätit upp våra köttbitar och den enorma pommestallriken skulle Sofie och Julia gå på toa, men tillbaka kom dom med en hel hög av tallrikar fyllda med glass och andra sötsaker. Plockbuffé som bestod av allt möjligt ingick tydligen. Vi rullade därifrån. Det blev lite dyrare än vanligt men såååå värt det! 

För att sammanfatta dagen har varje grupp befunnit sig på olika avdelningar. Emma, Annie och Sofie började på infusionsavdelningen där vi möttes av världens underbaraste sjuksköterska. Hon kunde riktigt bra engelska och hade humor, vilket inte är allt för vanligt här. Antingen är kineserna ovanligt tråkiga, eller vågar dom inte bjuda på sig själva i vår närhet. Oavsett så är det sjukt tråkigt. Summer, som är sjuksköterskans engelska namn, var så himla vänlig och var intresserad att veta saker om både oss som personer och Sverige som land och dess sjukvård. Vi visste inte alls vad vi hade att vänta oss på infusionsavdelningen eftersom en sådan inte finns i Kalmar. Det visade sig vara som en mottagningen dit patienter får komma och få infusioner, injektioner, transfusioner samt omläggningen av piccline. Patienterna stod i kö för att komma fram till disken där de blev stuckna för att sätta PVK osv. Även där använde dom sparsamt med desinfektion som på alla andra avdelningar, här är det munskydd som gäller. Mitt i observation av omläggning av piccline tog vår handledare med oss ut i korridoren, det enda vi uppfattade var att hennes chef skulle komma till avdelningen. I korridoren stod vi längs den långa väggen, där vi fick syn på en man med en systemkamera komma gåendes mot oss. Väntat höjde han det upp och vi trodde han skulle smygfota som alla andra gör, men icke. Bakom honom dök 15 andra kameror upp och helt plötsligt tågades ett gäng med kostymklädda människor mot oss. Först kom en kvinna fram och tog oss i hand samt slängde upp en tygfisk i Emmas famn, som symboliserar det kinesiska nyåret. Kamerorna blixtrade framför ögonen och vi tre stod i chock. Kunde inte hålla oss för skratt. Vad händer? Varför fotar dom oss? Vilka är dom? Vilka tror dom att vi är? Efter att kvinnan gått vidare kom även en man och en annan kvinna för att ta oss i hand. Det visade sig vara sjukhusets vice president. Dom hälsade oss välkomna och önskade ett gott kinesiskt nyår. Hela situationen gick så snabbt så vi minns knappt någonting. Vad hände just? Vi är ju bara tre ynka tjejer från Kalmar. Märkligt. Märkligt att hud- och ögonfärg kan ha så stor betydelse. Som vi har uppfattat det är det tydligt att dom värderar ens ursprung. Nu ska vi hålla utkik i tidningen för att se om vi dyker upp på en bild där med tre leenden som inte kunde hindras. 

Börjat dricka kaffe med sugrör

Under morgonen och förmiddagen var grupp 2, Alexander, Julia och Michelle redo för andra dagen på operation. Vi var exalterade och nervösa över vad dagen skulle erbjuda. Vi var tydligen ombytta tidigt för vår handledare kom stressad och sa att vi skulle gå ner till en operationssal och vänta där på henne. När vi kom ner hämtade en sjuksköterska oss och visade oss in i en sal där en massiv bukoperation väntades. Det började med att de gjorde ett litet snitt i magen, 4 cm höger om naveln och fyllde hela bukhålan med koldioxid. Det hjälper kirurgerna att se lättare eftersom hela buken blir som en ballong. Ser lite läskigt ut. Sen gjorde de fler små minisnitt för alla instrument, kamera samt lampa. Var så sjukt coolt att se kirurgerna sammarbeta. De kollar på en tvskärm och roddar runt med alla instrument. Varning för er som är känsliga..... hela buken på kinesen var ganska så fylld med bukfett. Inte de mjuka goa du kan ta tag i när du kniper lätt om magen, utan de grova som lägger sig runt organen. Såg ut som äggröra. Så nu är den frukosten förstörd for life. 

De skulle ta bort fett samt en stor tumör som satt nära levern och gallblåsan. Tumören var lika stor som levern. Tyvärr fick vi inte se klart hela operationen eftersom vår sköterska hämtade oss för att vi skulle på möte. Men efter lunch fick Alexander och Julia följa med och lära sig hur man "skrubbar sig" inför en operation och hur man klär sig sterilt samt tar på sig sterila handskar utan att nudda dem. Här fick hjärncellerna arbeta och vi hoppades få vara med på en operation men fanns inga fler för dagen så efter en rundvisning på deras uppvak för patienten, som var väldigt likt vårt i Sverige, fick vi åka hemåt. Var väldigt lärorikt oh intressanta knep angående steril klädnad som vi kommer att bära med oss! Kineserna är allt fiffiga dem :-)

Efter lunch följde Michelle med grupp 1 till akuten där vi fick se hur det fungerade där. Vi fick se de mest akuta fallen där de anhöriga var samlade runt sängarna med tårar i ögonen. Detta berörde oss djupt, det är viktigt att här se till sin profession så man inte tar med sig jobbet hem. Det var en lugn dag på akuten sa vår sjuksköterska, men det tyckte inte vi. Fullt med patienter, anhöriga och vårdpersonal. Sista timmen ägnades åt att bara strosa runt på akuten samt andra delar av sjukhuset samtidigt som vi pratade om allt mellan himmel och jord med Summer. Vi är efter denna dagen en vän rikare, hon var fantastisk! 

Under en dag händer så otroligt mycket, att sammanfatta här är inte lätt. Innan lunchen träffades vi alla nio studenter med lärare och handledare. Vi fick berätta vad vi upplevt under vår praktik. På bordet tilldelades vi en bricka med kinesiskt snacks, en av godbitarna smakade som medicin blandat med hotpot (som vi åt i Beijing). Vi fick även varsin present som innehöll varsin tupp. I år är det tuppens år. Det kinesiska nyåret verkar vara oerhört stort. Vi insåg också alla när vi berättade om våra upplevelser om kinesisk sjukvård hur mycket vi kommer bära med oss. Till exempel i Kina r hela familjen involverad i vården, man kan säga att de sköter all omvårdnad så som tvätt, ombyte, förflyttningar (de många undersköterskor gör i Sverige). Undersköterskaprofessionen existerar inte i kina. Vi tycker detta är väldigt bra familjen är så involverad och engagerade i vården och tycker att de borde finnas mer av detta förhållningssätt i Sverige. 

Tack och bock för oss! Nu är det kinesiskt nyår som vi ska fira på redigt vikingavis. Vi kan försvinna ett tag från bloggen men vi uppdaterar när vi lever igen. Puss / Julia, Annie, Emma, Sofie och Alexander

Slutligen, ett bra avslut på en grym och händelserik dag. Nu ska vi pina hemåt för att sova, upp imorgon på bankett med lärarna och andra utbytesstudenter.

Bonusinlägg

Halliii hallåå! Vi satt här och diskuterade om att vi hittills mestadels har bloggat om praktiken, och att vi borde slänga upp ett inlägg om hur vi har det utöver vad som har med studier att göra. 

 

Atm, vi beställde in tre drinkar men dom visade sig vara små fesna dvärgcocktails. Trodde dom skulle vara som en vanlig drink men icke, dom var iallafall goda. 

Utanför vårt campus är det alltid fullt med hundar, sååå söta. 

Mys på rummet

Vi har testat köpa lite olika öl, cider osv. Denna flaskan är en av dom. Det stod att det var en drink för män, den enda vi kunde hitta med lite högre procenthalt, 8%. Den smakade verkligen som en mans parfym. 

Första veckan när vi gick omkring i gallerian som ligger nära oss. Hamnade i en spelbutik där Emma och Julia gick loss på alla spel som fanns. 

Nudelmat på rummet, så blir det de kvällar vi inte orkar ragga restaurang eller är trötta på maten som finns i campusets cafeteria. 

Dricker vin och spelar kort på en picknickfilt i kvällssolen. 

När vi raggade kaffe på sjukhuset men det enda vi kunde hitta var iskaffe. Det innehöll ju åtminstone koffein så vi kunde vakna till liv innan praktiken började. 

Såhär lever dom i ett fattigt område, gick förbi det när vi skulle vandra upp på ett berg för några dagar sen. 

Michelle tänker på mat hela tiden, pratar om mat och drömmer om mat. Hon är ständigt hungrig och alltid när vi äter hör man "detta är det bästa jag ätit hittills!". När vi i helgen var och shoppade hittade vi en tröja där det stod "forever hungry" vilken vi tyckte passade henne bra. Den fick hon av oss senare på kvällen då hon även lovade att ha på sig den nästa gång vi ska ut och festa. 

På en av alla bussar vi åkt. Anes mage kunde inte bete sig så Emma och Alex fick ta stryk. 

I princip alla supermarkets har som akvariet där man kan välja bland levande fiskar, sköldpaddor eller krabbor...

I samma butik där man kan köpa mjöl och andra varor i lösvikt. 

Anes köpte den lilla ölen på 1 liter. 

I området omkring där vi bor. 

På sjukhuset där man alltid lyckas bli överraskad över vad kineserna stoppar i sig. 

Igårkväll när vi följde en upplyst slinga upp på ett berg. Detta måste vi givetvis upptäcka tänkte vi. Det vart en låååååång trappa upp till berget som hade fett obekväma trappsteg. De var för små för att ta ett i taget och för stora för att ta två i taget. Utsikten dock var heeelt fantastisk där uppe. Vi var så nyfikna på vad som fanns högst upp vid den sista lampan som lös starkast. Det va mörkt och vinden ven. Vi började skrämma upp varandra ordentligt där på vägen om små kinesbarn i nattlinne samt massa kinesspöken då det på vägen upp på berget finns massa familjegravar. Hur läskigt kan det bli liksom!!? Väl framme vid den starka lampan där vi hade förvänat oss ett mysigt litet tempel med trevliga munkar eller nåt så lös den upp ett stort träd..? Det fanns även ett ödehus och två kinesiska flaggor som hängde i träden och fladdrade. Såååååå creepy. Varför lysa upp vägen till ett sånt ställe om det inte är för att locka till sig turister som dör på vägen eller blir hemsökta resten av livet? Istället för att njuta av utsikten där uppe blev de snabba steg tillbaka ner igen. Brrrrrrr!!! 

På sjukhuset är det alltid helt smockfullt i hissarna, alla packas in tills hissen piper och avger ett ljud på grund av att det är för mycket vikt. 

I VIP-avdelningen på sjukhuset. De handledarna vi haft är så himla trevliga, frågar oss alltid vad vi inte äter samt bjuder oss.

I måndags kväll när vi var trötta på ris och nudlar, det fick istället bli gröt med fruktsallad. 

Många av oss har hittat en del på shoppingrundorna, mestadels skor. Dessa som Michelle inhandlade kostar ca 100 kronor. Det är dock många gånger svårt att pruta här. Först säger dom ett pris, och ibland sänker dom några kronor men så fort man kommer med ett eget förslag lägger dom ner produkten och skakar på huvudet, verkar som dom tycker vi ger ett skampris.. Oh well, värt ett försök. 

På sjukhuset när vi lyckats hitta kaffe. I bakgrunden ser man ett flertal sovande kineser, dom somnar verkligen överallt!

Vid 6-tiden en morgon, två pigga damer. 

Sofie, Emmas och Annies kök... :) I framtiden när vi ser Belvitakex kommer man alltid tänka på denna resan. 

25/1 - Operation nursing (OBS! varning för känsliga läsare!)

Hej! Vi vill börja med att säga att det är så kul att se statistiken att ni följer oss här på bloggen, samt att ni kommenterar. Vi saknar er där hemma, men har det jättebra här med så än tänker vi inte komma hem ;) 

Vi sitter nu och väntar på mat. Hittat ett ställe där man kan ta spagetti och köttfärssås, saknaden till svensk mat är enorm. 

Dagen har varit toppen! Vi tog oss till sjukhuset som vanligt med den guppande bussen, vi flyger upp och ner när vi far framåt i en rasande fart. Väl framme gick vi till operationsavdelningen där vi möttes av ytterligare en person som vi hade kommunikationssvårigheter med. Tack till Felix som kunde hjälpa oss, en man med afrikanskt ursprung som kunde prata både engelska och kinesiska. In i omklädningsrummet där vi fick sätta på oss pyjamasliknande kläder, hårskydd och munskydd. Väl inne på avdelningen fick vi först se när en läkare gav epiduralbedövning. Han var väldigt skicklig, det gick på 4 minuter och under tiden förklarade han också hela proceduren. 

Efter det fick vi önska vilka operationer vi skulle vilja se, och vi svarade neurologisk operation samt öppen hjärtoperation. Julia, Alexander och Sofie fick se hjärnoperationen. Tre spända studenter ställde sig bakom läkarens rygg samtidigt som han började snitta. Lager efter lager tog han sig igenom för att kunna närma sig det aunerysm som han skulle åtgärda. Väl framme vid skallbenet åkte sågen fram. Läkaren tog bort ca 4 - 5 cm skallben och när han sågade luktade det som när håret fastnar i en hårfön, bränt!! De plockade bort skallbenet som en liten kaka och tittut, där var hjärnan! WOW!! Ett aunerysm innebär ett blodkärl som riskerar att brista. Mitt under operationen sprack det, vilket var en allvarlig situation. Det forsade ut blod och läkaren försökte stoppa blödningen. Efter en och en halv minut var blödningen stoppad, väldigt skicklig läkare! 

Samtidigt stod Annie bakom ryggen på en ortopedläkare som var den tredje bästa på hela sjukhuset. Han utförde en endoskopisk spinaloperation och tog ut ett diskbrock. Otroligt fascinerade att följa operationen från början till slut, det tog bara 5 minuter för patienten att vakna efter att operationen var färdig. 

I samma stund fick Emma och Michelle se ett barn förlösas. Det var ett planerat kejsarsnitt på grund av att barnet låg felvänt i magen. Läkaren började med att snitta i huden, följt av att bränna sig genom fettlagret. Ut forsade fostervattnet och plötsligt höll läkaren i en bebiskropp och försökte få ut barnet. Från snittet till att bebisen var ute ur magen tog det ca 7 minuter. Det var en sådan mäktig känsla att få se en bebis förlösas, båda två blev tårögda. Efter detta gick Emma och Michelle vidare och fick se ytterligare 4 operationer, en ögonoperation, en sterilisering (där de även mötte Annie). Vidare fick vi ta del av en operation när läkaren tog bort polyper från äggstockarna och till sist när de tog bort en tumör samt livmodern. 

Otroligt lärorik och intressant dag, så häftigt att få vara med om. Eftermiddagen däremot var inte lika inspirerande. Vi fick se en film om hur man tvättar sig och förbereder sterilt inför operation, jätteviktigt och noga men ack så mycket roligare att få vara med på olika operationer så klart. Efter det fick vi följa med ner till källaren där dom visade hur man desinficerar och steriliserar instrument och annat material. Vi blev bara mer och mer rastlösa. En viktig del detta med, men mindre intressant för oss att lära sig hur man paketerar en peang sterilt. Lyckad dag i sin helhet, operationerna var oslagbara!

/Emma, Sofie, Alexander, Julia, Michelle och Annie.

OBS! Nedan finns ett gäng med bilder, för er som är känsliga: skrolla inte ner. 

Här syns aunerysmet 

Grey´s anatomy style

Tumör och utera.

Hela ligan tillsammans med vår handledare

23/1 och 24/1 - Neonatal och neurologi

God eftermidddag! Gårdagen började med praktik på neonatala avdelningen, dröm! Vi fick börja med att bada de små bebisarna. Under resten av dagen fick vi även mata dom, rapa dom, byta blöja osv. Vi fick även vara med och se när vår sköterska bland annat satte sond på en bebis som bara var 2 veckor gammal och född i vecka 30. 

På avdelningen fanns det två olika rum. Det ena fanns de minsta och mest sjuka bebisarna. I det andra rummet var de som var födda närmare det rätta beräknade födelsedatumet. Vi alla stod som små ljus så fort vi kom in på avdelningen, det bara kliade i fingrarna på oss. Vi ville fram till de små sängarna på en gång och gosa med dom små, klämma i de bulliga kinderna och sniffa dom i nacken. Sååååå söta! Det sved i våra hjärtan när någon bebis grät, vilket hände allt för ofta. Då passade vi på att ta tillfället i akt och bära upp dom. Två himla bra dagar!

Det skiljer sig mycket från Sverige, och Kalmar. Dels det med rummen, eftersom i Sverige tilldelas alla bebisarna varsitt rum. Det är noga med att inkludera mamman och pappan i vården. På avdelningen här i Wenzhou fick föräldrarna endast hälsa på en gång i veckan. 

Idag bar det av till neurologiska avdelningen efter lunch. Det var mycket likt Sverige, mycket tester gällande sväljfunktion, rörelseförmåga osv. Det var väldigt mycket folk på avdelningen. Som vi skrivit om tidigare ser det annorlunda ut gällande etiken. För oss känns det konstigt att stå 10 personer runt en patient, men här är det okej. Vi räknade till och med en gång hur många vi befann oss i ett rum som delades mellan 3 patienter. Tillsammans var vi 22 personer inklusive patienterna på 20-25 kvadratmeter.  Det var intressant att få se den avdelningen också. Neo var kanske lite roligare, men inget kan väl slå att få gosa med små bebisar. Vi hamnade i en bebisbubbla och kunde inte se oss mätta på dom små liven. Om man kan känna så mycket kärlek till de små som vi inte ens känner, hur skulle man då känna till sitt eget? 

Blodtrycksmanschett till de små

Här skålade vi, men med soppa eftersom dom inte dricker till maten. Här åt vi bland annat manet och komage, mums. Komagen var faktiskt god men maneten smakade skit. 

Neurologi

20/1 & 21/1 - Bergsvandring, vägglösspanik och shopping

Godkväll från Kina! Gör en summering av gårdagen samt dagen i samma inlägg! 

Igår bar det av till hjärtintensiven på morgonen igen, men på grund av vägglösspanik hos många av oss var vi tvungna att åka hem vid lunch. Det var nämligen så att vi lyckades dra igång ett jäkla ståhej gällande vägglössen med alla möjliga inblandade, lärare, studenter, läkare och resten av halva Kina. Det var igång med att vi skulle flytta till ett hotell istället så en student kom som skulle hämta all vår packning för att sanera den. Stopp och pålägg kände vi, vi ville ju förstås försäkra oss om ifall det ens var vägglöss. Aningarna fanns på grund av krypen vi hittade på väggen första dagen, samt några bett som uppkom på två av oss här om dagen. Som väl var är det förmodligen inte vägglöss vi har, för mitt i all kaos blev vi informerade om att det troligtvis är "weevils", något annat skit men dom ska iallafall inte följa med oss via packningen. Vi har döpt tjejweevilsen till Lisa och killweevilsen till Lasse, så nu tycker vi om att bo med dom. Vi trivs faktiskt väldigt bra på campuset! 

Istället för att flytta igår eftermiddag fick det bli en promenad en bit upp i bergen. Det var så gäääälet fint, små odlingar, fina träd och växter, mysiga trappor som följde berget samt någon typ av gravstenar. Hittade även ett litet hål in i berget där vi lös in med lampan, där fick vi se ett skelett.. Så nu tror vi att vi blir hemsökta av bergskineser om nätterna. Emmas tofflor har nämligen flyttat sig under natten, Michelles väska flög från skrivbordet ner på golvet och slutligen har vi någon form av demonavtryck på väggen, mysigt ju!? 

Nu har vi bestämt oss för att aldrig nämna ordet vägglöss igen, så nu lämnar vi den biten bakom oss. Efter bergspromenaden igårkväll blev det kortspel och öldrickande. Alla kom i säng tidigt efter den gångna veckan och imorse fick vi äntligeeeeen sova ut! Efter frukost bar det av mot busstationen för att hoppa på första bästa buss som kom, ingen aning om vart den skulle gå. Man måste ju våga för att vinna. Det visade sig vara ett bra val av buss, för vi hamnade mitt bland massor av shopping. Det passade oss på vår första lediga dag. Det har varit strålande sol idag och temperaturen har legat på omkring 14 grader. 

Ikväll blir det fest! Ha en fin lördag allesammans, kramar från Emma, Sofie, Annie, Julia, Michelle och Alexander! 

PS: Grupp två har lagt upp inlägg av sina tre första dagar så scrolla ner och kolla in dom! 

 

20/1

 

21/1

Alex är Kinas egna Legolas från Sagan om ringen.

Utanför campus.

Middagen, kostar ca 12 kronor per person och är helt okej gott, eller ja, vi börjar ju bli lite vana nu så det går ner. Vi vet inte heller vad det innehåller men vi äter och ser glada ut. 

19/1 - Gamla sjukhuset

Halliiiiii hallåååå! Grupp 1, Emma, Sofie och Annie, har ju redan skrivit ett inlägg när dom fick vara på akupunktur men här kommer lite mer information. 

Akupunktur, "cupping" samt massage. Här smyger alternativmedicinen fram på riktigt. De berättade att dom inte tror på tabletter eftersom det orsakar bieffekter och att akupunktur enligt deras historia ger läkande effekt oavsett diagnos. En nål mellan pekfinger och tumme kan tydligen bota allt.. 

En doktor berättade även om att dom delar in kroppen i Yin och Yang, och akupunktur på vissa punkter kan ge balans om man exempelvis har för mycket Yang. Man har tydligen för mycket Yang om tarmarna står stilla, a.k.a. bajset kommer inte ut. De utgår även från fem element, hjärta = eld, njure = vatten, mjälten = metall, lungor = trä, lever = jord. Skitkonstigt. Hej hokus pokus tyckte vi. 

Sedan fick vi precis som grupp 1 testa på "cupping", typ aj för några sekunder sedan släppte faktiskt muskelspänningen. Det var gött. Vi ser dock ut som att vi fått aliensugmärken på ryggen. Vid lunch testade vi kinesisk helkroppsmassage för 35 kronor. My god.. Smärta. Det är nog bara Sofie som gillar den där massagen. De sliter och drar och hamrar mot huden. Efter det fick vi testa akupunktur med strömföring i en av nålarna, samt två rökelser som satt fast i två andra nålar. Såååååå skumt. Detta ska tydligen "rena" kroppen. Vi tyckte bara att vi luktade maya. 

Efter detta åkte vi därifrån mörbultade, men fotmassagen var iallafall go så vi är ju åtminstone lena om fötterna. Alltid något. Ciao, ciao! Puss från Julia, Alexander och Michelle! 

 

Hokuspokus-läkaren.

Cupping

Här får vi i oss mängder av näring...

Albinokines

19/1 - New hospital, cardiovascular care

Hej från tre bittra tjejer.. Vi sitter som vanligt på KFC med världens segaste internet och försöker blogga samt lägga upp uppgifter till skolan, men inget vill som vi.

Nu skriver vi endast inlägget och skickar våra bilder via telefonernas mobilnät till Annies pojkvän som förhoppningsvis kan ladda upp dom åt oss. 

Idag har Annie, Sofie och Emma varit på det nya sjukhuset på en hjärtintensivavdelning. Vi tog oss denna gången dit på egen hand och möttes upp av en supertrevlig man. Han var med oss hela dagen och visade oss runt. Han informerade oss bland annat om olika sjukdomar medan vi gick runt bland patienterna. Det är ett väldigt stort sjukhus som har omkring 4 miljoner patienter per år så deras teknik där var väldigt avancerad och utvecklad. Det fanns bara tre rum på hela avdelningen, varav i det största rummet låg det ungefär 12 patienter. Allt fanns i princip i detta rum, så som personalens datorer osv så det var mycket spring där. Det enda som skiljde patienterna åt var ett skynke som användes sparsamt. 

Det var otroligt lärorikt och väldigt intressant. Vi fick ha på oss hårskydd och munskydd samt en vit rock, så det kändes som vi var med i ett avsnitt av Scrubs ;) Först fick vi mestadels observera men vi fick också testa på själva, så som att ta EKG, lyssna på en mans lungor som hade svårt med andningen osv. 

Vid lunchtid tog vår handledare med oss till en restaurang för VIP, lyx. Han beställde in flera rätter som vi delade på tillsammans med två av hans vänner som vi mött upp tidigare. I Kina verkar det vara så man gör, alla äter av allt. Hur dom äter är inte heller som i Sverige. Förutom att dom äter med pinnar slabbar dom en hel del också. Runt tallrikarna fylls högarna hela tiden på av benrester och liknande direkt på bordet. Dricker till maten gör dom inte heller, hur nu det går till för vi är ju vana att hinka i oss under måltiderna. Jakten på kaffe fortsätter, vilket vi även idag fick leta runt efter. När vi väl fick tag i det smakade det lika mycket socker som det alltid gör här. I Kina dricker dom te på samma sätt som vi dricker kaffe. 

Efter praktiken försökte vår handledare förklara vägen för oss till ett hotell som ska ha bra wifi, men inte ens med en hyfsat bra engelsktalande man är det särskilt lätt. Vi satt länge och väl men det gick inte så bra. Han var så vänlig som skjutsade hem oss till våra rum för att hämta datorerna, och erbjöd sig skjutsa oss till hotellet därpå. Men vi tänkte ge KFC ytterligare en chans så vi gick hit. Det skulle vi inte gjort. 

Nu ska vi skicka iväg bilderna till Annies pojkvän för att hoppas på att han kan ladda upp åt oss så håll utkik. Vi lyckades dock få upp några fler bilder i föregående inlägg så scrolla ner och kika in dom. Nu ska vi vandra hemåt till våra buddies för att höra hur deras dag har varit, samt pilla i oss lite nudlar på burk för det är allt vi har hemma (plus nu har supermarket stängt och ingen vet när dom öppnar igen..., we might die here). Ha det bäst! /Annie, Sofie och Emma. 

En del av det stora rummet.

Världens sötaste sjuksköterska som vi inte kunde låta bli att titta på. "I want to talk to you but my english is poor" sa hon och då smälte vi! Och så var hon ju så vacker! Hon ville adda oss på WeChat, det är något som alla verkar använda här i Kina!

Bästa handledaren! Missade dock vad han hette för det är inte lätt att komma ihåg kinesiska namn.

In action när vi filmar för Scrubs.

Fisken ser god ut :) 

18/1 - Endoskopiska Kirurgavdelningen

Hej från grupp två! 

Idag har vi besökt Wenzhou hospital på deras endoskopiska kirurgavdelning. Vi blev väl bemötta av en sjuksköterska som undervisade oss i olika åkommor och deras behandlingar som de hade på sin avdelning. Patienterna var i alla åldrar. Vi fick även se en operation på film där de tar bort gallblåsar och när vår sjuksköterska satte en sond på en patient. Det skiljer sig väldigt mycket från Sverige. Vi upplever väldiga kontraster där patienterna har en egen iPad mini till varje säng, men journalsystemet är fortfarande delvis i pappersform ovanför varje patients säng. 

Alla anhöriga är också på plats i stort sett 24/7. Hjälper till och tar hand om sin sjuka familjemedlem, de sover i korridorerna och tvättar kläder i handfatet på toaletten. Det ser ut som kaos. Vid lunch blev vi bjudna till VIP-lunchrummet tillsammans med grupp tre. Michelle har fortfarande problem med sina ätpinnar, haha hon saknar kniv och gaffel. Hon går fortfarande hungrig, saknar sin proppmättkänsla sa hon. 

Senare blev i guidade runt på deras VIP-avdelning för patienter. "Very important persons, like you" får bara vistas här sa dom åt oss. Det kostade 800 yuan för ett 24-timmarsrum. På "vanliga" avdelningar låg patienterna och delade på tremanna- eller sexmannarum. Trerum kostade 150 yuan/natt och sexrum kostade 50 yuan/natt. 

 

Andra dagen på avdelningen blev kort men vi hann se något som vi kommer minnas! Vår sjuksköterska satte en CVK (central venkateter genom en ven i halsen) på en patient. Detta gjordes i patientens säng med oss och anhöriga runt omkring. I Sverige görs detta i steril miljö och under operation. Här bara BANG BOM STICK klart, sjukaste vi sett, men vad duktig vår sjuksköterska är!! Helt fantastisk, vi är sjukt imponerade. 

Vi var även med på rond med sjuksköterskor och läkare. Alla stod i en rund ring och en sjuksköterska i taget får ställa sig i mitten och rapportera sina patienter muntligt. Vi förstod inte så mycket mer än att det är en jäkla hierarki. 

/Hälsningar från Julia, Alexander och Michelle! 

18/1 - Old hospital, akupunktur

Hej, goddag och hallå, i Sverige hälsa vi sååå! Lalalaaa. Men möter vi nån från ett annat land, så kan det låta såhär ibland: Nihaoooo (iallafall i Kina). Det är ett av orden vi har lärt oss hittills. Men också "chi chi" som betyder tack och "bo" som betyder nej (oklart med stavningen men men).

Morgonen började med att stressa på morgonen då vi (Annie, Sofie och Emma) vaknade 20 minuter innan vi behövde gå. Det är inte lätt att stiga upp här vill vi lova. Är inte helt lätt att ställa om dygnet med 7 timmars skillnad. Idag har vi tre varit på det gamla sjukhuset. När vi kommer in luktar det rökelser i hela korridoren och det märks att det är ett gammalt sjukhus med tanke på byggnaden. På gamla sjukhuset inriktar dom sig på naturmedicin så som akupunktur, örter med mera. Under förmiddagen fick vi se när patienter fick akupunktur samtidigt som vår lärare informerade oss om allt vad det innebar. Vi fick träffa patienter som fick behandlingen på grund av ansiktsförlamning, migrän, domningar i händer och fötter, sömnsvårigheter, muskelsmärtor m.m. En av patienterna fick behandling för sin smärta i höften vilket de sa berodde på att han ätit för mycket havsmat samt druckit för mycket öl.. Skååååål! Om detta var fallet borde nog halva Sverige ha ont i höften.. Eller vad tror ni?

I samband med att läraren berättade att man kan få behandlingen för smärta förklarade hon att det i Kina är vanligt att man inte alltid talar om för patienten hur deras tillstånd är, till exempel om man drabbats av cancer. I detta fallet hade det spridit sig metastaser i hela kroppen vilket patienten var ovetandes om. "Sometimes a lie can be a good lie". Hur etiskt rätt detta är går det att diskutera länge om, men i varje fall är det ju en stor skillnad från Sverige.

Vi fick också testa på olika behandlingar själva så som "cupping" vilket ska vara bra för stelhel i nacke/axlar. Vi fick också testa på akupunktur, först i handen, sedan smalbenen och slutligen ländryggen. Spännandeeee!

Lunch verkar dom ha ganska länge här, i två timmar, så då frågade läraren om vi ville gå till ett shoppingcenter eller på massage. Det var givet med massage! På vägen dit gick vi igenom en jättemysig park. I detta området tittade befolkningen ännu mer på oss än vad dom gjort tidigare. Förmodligen för att europeer inte brukar synas till där. Vissa började till och med ropa saker till oss men inte på ett läskigt eller skrämmande sätt. Människorna här är väldigt trevliga och dom är säkert bara nyfikna.

Massagen. Ja massagen.. Den finns det delade meningar om. Medan Sofie nästan somnade för hon tyckte det var så skönt så låg Emma och bet sig i läppen för att inte skrika av smärta. Vissa beröringar var jättesköna men med en tumme rätt ner i knävecket var det inte en behaglig beröring precis. Dessutom var det inte som en massage man får hemma. Vi låg också och skrattade åt hur dom sträckte upp benen rätt upp i vädret för att stretcha ut muskeln, och hur dom daskade oss över alla områden som dom precis knådat sönder. Medan vi låg och skrattade och kved låg läraren och snarkade, haha, här somnar befolkningen lite här och var. Massagen tog vi oss igenom. Hejhåå, en fotmassage hinns också med. Det var bara att gå vidare till nästa rum för att stoppa ner fötterna i skållhett vatten som det ångade om när våra isbitar till fötter dök ner. Upp med våra nu grisrosa fötter för att tre massörer skulle knåda dessa. Det var dock skönare, förutom när dom skulle knåda vaden, det var ett helvete. Men nytta gjorde det säkert, nu känns det som träningsvärk så dom kunde ju verkligen sitt jobb. Dessutom var det billigt, helkroppsmassagen och fotmassagen kostade tillsammans 60 KMD för en och en halv timme, ca 85 svenska kronor.

 

Nu sitter vi på KFC igen och dricker kaffe. Helt glömt bort att dricka över huvud taget idag så måste fylla på med allt möjligt; kaffe, vatten och mat. Snart ska vi gå och äta mat följt av att handla. Måste bunkra upp med det mesta för fick nyss höra att affären stänger helt under det kinesiska nyåret.. Hur ska vi överleva???

Lång och spännande dag! /Massa kramar till er där hemma - Emma, Sofie och Annie

 

Gamla sjukhuset

 

 

"Cupping" på Annie

Emma får "fireneedle" in i benet, vad det innehåller var lite oklart, kan varit marijuana, kan varit örter, ingen vet. Dom sa att det gav samma näringsinnehåll som om man åt en måltid med kyckling.